Jag har just lagt ner en djupt sovandes Max i hans egna spjälsäng. Han somnade på mitt bröst för någon timme sedan och jag somnade kort efteråt. Vi har suttit och sovit där tillsammans och jag har varit så rädd för att tappa honom att jag hållit hårt hårt om mina händer under hans lilla kropp.
Det här var första av alla gemensamma tupplurer vi kommer att ha. Jag älskar dem redan. Att få komma hem idag var det mest fantastiska jag har varit med om. Och svåraste och konstigaste.
Men nu är vi här, hemma, tillsammans. Nu kan livet börja!! <3
Välkomna hem, nu kommer det snart att kännas bättre, när ni fått tid att smälta allt. Vilken urjobbig upplevelse för er! Det är förmodligen ingen tröst men jag vill ändå berätta att vi är många som inte har fått det där mysiga med klipp av navelsträng, gosande på magen och fina mackor...inte efter ett snitt i alla fall,. Ibland tror jag att det är vanligare att man INTE haft det så. En förlossning tar tid att bearbeta, samtidigt som man står mitt uppe i en helt ny situation. Jättebra att ni får kuratorhjälp! Ni får nog några förvirrande veckor nu, men det hör liksom till, oavsett hur förlossningen har varit.Och sen blir det bara bättre och bättre! :-))
SvaraRaderaBautaram från Tette
BautaKram var det förstås! Har just sett filmen på Max, vilken otroligt söt bebis!!!
SvaraRaderaTette