Det är helt vansinnigt. Den här känslostormen som river inne i mig. En sekund ångest och panik över allt som varit och sedan total lycka över vad jag har fått. Hormonerna, säkert, jag vet. Men jag vet oxå att det är så mycket annat.
Innan vi åkte hem idag fick vi träffa läkarna som opererade mig. De undersökte mig både innuti och utanpå och allt såg bra ut. De berättade att ett normalt kejsarsnitt tar ca 30 minuter, mitt tog över 2 timmar. Varför livmodern inte ville dra ihop sig eller slutade blöda kan de inte svara på. Det blir så ibland. Men sällan måste de ta till de åtgärder de gjorde på mig för att få stopp på det. Mellan 5 och 10 fall per år enligt statistik. Jag ska dit igen på återbesök i mars månad. Det kändes skönt att få ha träffat dem faktiskt, få bekräftat att allt såg bra ut efter omständigheterna.
Jag känner hur pass mycket bättre jag mår, fysiskt. Jag kan röra mig bättre, det gör inte lika förbannat ont. Men jag måste vara försiktig och får inte bära på annat än Max.
Nu borde jag sova en stund, jag vet. Men det går nog inte. Det är så skönt att få gå runt och pyssla och dona här hemma, tvätta lite och fixa med Max's rum och prylar. Han sover nu för andra omgången i sin säng och jag ska bädda åt honom i sovrummet strax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar