Igår kom mamma hit. Jag insåg att det var längesen jag kände att jag verkligen (jag menar VERKLIGEN) behövde min mamma och känslan av att faktiskt behöva henne var väldigt stark och skön. När man själv blivit mamma så förändras inställningen till ens egen mamma, märker jag. På ett positivt sätt.
Jag är så lycklig över att hon är här, att det fanns en lucka i hennes schema redan nu så att hon fick komma och bekanta sig med Max. Det är hemskt jobbigt att ha sin familj långt borta, framför allt nu. Det svider i hjärtat när jag tänker att de inte bara kan "komma förbi" lite när som.... det måste planeras in jämt för alla har jobb, mycket att göra och kan inte bara dra ifrån det.
Just nu sitter Max och sover i Babybjörnen som vi lånat av Karin på jobbet. Han har protesterat en del mot den först men nu totaldäckade han. Skönt. Mamma hjälper mig att städa. Hon har redan dammtorkat hela nedanvåningen och nu drar hon runt med dammsugaren. Jag vet hur grundlig mamma är när det kommer till städningen så det här är toppen. Såååå skönt att få hjälp! Och att tacksamt kunna ta emot den, låta någon annan göra precis som de tycker... DET mina vänner, är ett stort steg för mig.
I eftermiddag kommer Magnus mamma med mat åt oss, underbara människa. Det känns fantastiskt lyxigt att få möjlighet till all hjälp.
Jag hade tänkt ta en promenad idag, men jag får väl se lite.. det snöar ute och det känns inte så skoj. Kanske sen, när Max har ätit nästa gång...
Och förresten! Inatt sov Max i sin egen säng! När han väl somnade. Och jag fick sova några timmar i min egen istället för bäddsoffan i hans rum. Wunderbar!
Nu ska jag fortsätta i den här positiva andan och njuta av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar