Förresten

Jag ringde vårdcentralen i fredags för att få provsvaren. Läkaren var ledig men jag fick pratat med en mycket trevlig sköterska som hjälpte mig. Proverna visade inget märkligt, förutom just urinprovet då. Men jag hade ju redan fått penicillin för det så. Jag vet ju inte om läkaren vill prata med mig ändå, men vad jag förstod så låg jag inom normalvärdena på alla tester som gjordes. Det känns ju skönt så här långt.

Nu är den här veckan nästan helt förbi och jag känner mig lite sorgsen. Dagarna med mamma gick så fort och det var en del bergodalbana under tiden. Men så är det väl, det blir så ibland. Vi har fått fantastisk hjälp med matlagning och städning av hemmet. Guld värt! Sen önskar jag att det hade funnits mer tid och ork för mamma att gosa med Max, men jag märker att jag har svårt att släppa kontrollen och vill gärna "göra själv".

Det kanske inte är så konstigt egentligen, att jag är livrädd för att släppa honom ur sikte en längre stund. Efter allt som varit så skulle jag bli helt förkrossad om något hände honom. En sak att jobba på, helt klart.... Det finns nog mycket mentalt som behöver jobbas med. Men det ska jag försöka analysera efter onsdag.

Nu kom solen fram. Hade det inte varit för att jag har ont i min mage idag (i snittet) så hade jag tagit en lång promenad med Max i vagnen och min älskling bredvid mig. Men jag ska nog försöka vila mig lite, jag blir ju "ensam" imorgon igen och då behöver jag all ork och alla muskler jag har.