Sedan i går eftermiddag har det varit lugnt och harmoniskt här hemma. Vi har fått chans att titta på Max och bara se den underbara varelse han är, utan att få ont i hjärtat av allt som hänt. Det som gör ont nu är kärleken. Tårarna rann några gånger under kvällens fredagsmys, men det förvånar nog ingen. Hormonstinn som man är.
Nu snusar han i sin säng igen, jag och Magnus hämtar lite luft och ska strax äta frukost. Idag kommer farmor och hälsar på oss. Det ska bli fint.
Det ringde på dörren två gånger igår. Första gången var det vår ena granne, Pia. Hon hade med sig ett olivträd, Livets träd, en present från henne och några andra i huset. Så fint! Hon har redan paxat platsen som extrafarmor. :) Andra gången var det ett blomsterbud, jag fick en bukett blommor och en liten nalle från jobbet. Naturligtvis grät jag båda gångerna. Minsta antydan till att någon bryr sig om eller säger nåt fint, så är det kört.
Vi är lyckligt lottade att ha så många och fina vänner. Ni ställer upp och finns där, även om jag inte orkar prata. Att chatta, maila eller smsa är det sätt som funkar just nu. Skulle jag prata så blir det bara gråt och jag gör det hellre för mig själv vid en skärm än i örat på någon för tillfället.
Nu ska jag passa på att äta innan någon annan vill det! Det är nästan så att jag vågar mig på ett "hepp".
Kram!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar