Försiktig optimism

I morse när vi träffade barnläkaren på ronden fick vi bra besked. Han hyste goda förhoppningar om att vi skulle få komma hem tidigare än vad som sades sist. Nytt CRP prov gjordes idag (vet INTE vad det står för men det mäter nåt med infektionsvärde i kroppen) och det är nästan noll nu. Max hade inte skyhögt från början, det var inte det som var anledningen till antibiotikan fick jag veta utan snarare febern han hade i kombination med provet. Som högst låg han på CRP 28, idag 3,8 och tempen har varit normal sedan i lördags kväll. Förmodligen har han fått skit i sig som jag burit på under graviditeten och han smittats av vid födseln.

Ovanpå allt, eller kanske på grund av allt som han och vi varit med om så har han inte ätit som han ska. Det har velats fram och tillbaka och det har pressats hårt på amningen. Vilket resulterar i stress och oro, för oss båda. 

Natten till igår sattes det in en sond i näsan på honom, matandet tog för lång tid och gjorde honom trött och han orkade inte amma eller hålla sig vaken för annan mat. Sedan dess har matningen gått bättre och han blir grymmare och grymmare för varje gång. Idag har han varit superbra! Han äter både från flaska och ammar. 

Vi är försiktigt optimistiska och hoppas på att få komma hem till vårt eget bo snart. Håll gärna en tumme för morgonronden imorgon. Vi vill hem och mysa med vår nya familj. Inte bo i ett tillfälligt rum med vår son sovandes en korridor bort. Även om vi får ha honom hos oss mellan matningarna så är vi så utmattade av all press att vi knappt orkar. Av rädsla för att hålla honom vaken eller störa honom i hans vila.

Återigen, håll tummar och tår!!!