Kanske är det så att det här barnet vill lära sin mamma att det här med tålamod, DET är en bra sak att ha? De som känner mig vet att jag inte är en människa med tålamod. Jag är en mycket otålig och effektiv person. Vissa ser det som att jag stressar. Ok, det gör jag kanske det med ibland. Men oftast vill jag bara vara snabb och bli färdig med saker och ting. Kanske att jag har blivit liiiiiite bättre på att skynda långsamt på senare år.
Jag inser nu att de dagarna är över. Förmodligen kommer jag att få sota för alla år av skyndande och otålighet nu. Att gå över tiden i graviditeten är ju inget konstigt i sig, det är jag helt med på. Men bara om det rör sig om några dagar, kanske en vecka. Sedan får det lixom vara bra. Sen slår det mig att det är högst vanligt att man går TVÅ veckor över tiden. DET vill jag absolut inte gå med på. Men det spelar ju ändå ingen roll vad jag tycker, för den kommer ju när den kommer. Inte sant? Åter till det där med tålamod alltså.....
Jag missade ett samtal på mobilen idag, det var Malin som ringde och hon hade lämnat ett meddelande till mig. Med lite förhoppning och spänning i rösten sa hon vad hon ville och sen kanske att jag befann mig på NÄL.... Ja, det är klart att man tror det när jag inte svarar i telefonen nu. Jag svarar ju nästan alltid! Jag vet dock inte vad som är värst, att jag själv faktiskt vill dit rätt så snart eller att alla andra lixom går och väntar på att nåt ska hända. Det är knäpptyst från en del håll, från andra tjatas det nästan varje dag om huruvida det händer nåt eller inte. Tror inte det finns nåt mitt emellan. Jag vet ju själv när ens bästis eller släkting har väntat och man själv är spänd på när och hur det ska ske. Hur man än vrider på det här så är det rätt så drygt.
Om inget har hänt till på tisdag då ska jag börja putsa fönster och gå i trappor. Det känns som om tisdag är min smärtgräns. Eller möjligtvis lördag nästa vecka. Senast. Snälla Klumpen. Jag lovar att ha bra tålamod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar