På väg ut?

Efter en otrevlig sammanstötning med grannen idag, vilket resulterade i snabbt ökat adrenalin, stressfaktor och oro så har Klumpen levt om där inne. Inte så lite heller. Ett tag hade jag såna sammandragningar samtidigt som den röjde omkring att jag trodde det var dags. Fy fan. Men, sammandragningarna lugnade sig till slut och nu är det "bara" Klumpen som röjer. Den har kommit åt min onda muskel vid revbenen och gör vad den kan för att sparka på nerverna där. Eller, gnugga rumpan kanske jag ska skriva eftersom det är den delen av bebisen som nöter där. Efter flera timmars ont så är jag helt slut och ska gå och lägga mig strax. Jag hoppas till gud att jag får sova ifred inatt. 

Jag får berätta hela historian när den är över, om grannen alltså. Just nu orkar jag inte ens tänka på dem. :(