.... att somna när någon annan som bor i ens mage vägrar att göra det. Här sitter jag med ont i revbenen och ser på när min mage ändrar form i nästan omöjliga dimensioner. Det känns hemsk otäckt och läskigt men det ser helt galet ut. Tänk att lilla människan därinne gör det här. Det är DEN jag ser rör sig.
Men, den får hemskt gärna lugna sig nu, alvedonen får gärna verka och magsyramedicinen får hemskt gärna kicka in. Ja, jag är i mitt esse just nu.... Har redan tagit till tårarna en gång sedan jag kröp ner i sängen och släckte lampan för 2 timmar sen. Jag ska ju upp om 5 ½ timme igen...
*suck*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar