Magnus har tagit med sig Max på kalas hos Tobias som fyller 10 år. Det är en syssling till Max. Jag kände redan igår att jag nog inte skulle orka lite och behövde lite tid med bara mig själv här hemma. Alla Magnus släktingar fyller år under de 3 första månaderna på året så det blir många sammankomster. Känner att jag träffat dem alla ett par gånger nu och det får räcka. :) Fast det är ju synd att missa ett kalas och inte gratta alla. Men, mina grabbar får representera vår familj idag.
Jag går fortfarande runt och är lycklig över gårdagen. Mina fina vänner. Jag somnade som en stock igår kväll och sov till 7 (sommartid). Skönt att vara utvilad. Jag har ont i hela kroppen, som vanligt. Märker att mina knän tar stryk av min vikt och mitt konstanta bärande, klättrande i trappor, promenader med vagnen och lyftande av Max. Det är såklart jättebra att jag får röra på mig, synd bara att det inte märks någonstans. :(
Tänk att jag får dåligt samvete för att jag vill vara lite ensam. Jag sitter och försöker hitta på anledningar till varför jag ska ha det men de känns alla väldigt lama och egoistiska. Men den största anledningen är att jag behöver det för att orka ta hand om Max hela veckan. Få lite tid att tänka på annat än honom (även om jag just nu tänker på och saknar honom väldigt mycket).
Jag hör hur måsarna börjat skrika där ute, det betyder att våren är här. Tur att vi har bytt sovrum, så att vi får vilat om nätterna. De skriker rätt bra de där odjuren.
Ska se om jag orkar få ut fläsket på en promenad senare idag.... Tills dess ska jag ta det lugnt!
Hepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar