Jo, som förra inlägget visar så har jag blivit av med en bit tand. För att vara mer specifik så har jag tappat en del av en MYCKET gammal lagning. En gång, för sisådär 100 år sen, fick jag en bit av min framtand utslagen av en glad hund som hoppade upp och slog sin tand i min. Jo visst serru. Otur? Ja, jag tror det kallas så.
Jag var ju hos tandis för exakt veckor sen. Då kände hon på den och sa, "jo den är ju inte snygg, men den får sitta tills den ramlar av." Så, då får jag äran att ringa dit imorgon och boka en tid. För jag har så mycket pengar att göra av med att det känns helt rätt att få gå dit igen. Förra besöket kostade ju bara 993 kr och då hade jag inga som helst fel eller hål. (kan tillägga att jag köpte tandtråd och munskölj oxå, det är medräknat.)
*IRONISK*
Så klart hände detta när jag var bland 89 st andra HSBare på konferens i Varberg. Som tur är var flisen så liten att ingen märkte det. Det har mest skavt och irriterat.
Och under tiden jag var borta i Varberg så bestämde sig Max för att börja krypa, på riktigt. Det går inte jättefort men väldigt fort med tanke på hur det var för några dagar sen. Då kasade han baklänges, nu går han framåt, på alla fyra. Skithäftigt!!! Och såklart skitläskigt!!
Nu är klockan så mycket så jag måste gå och sova. Får vara bättre på att blogga nån annan gång. När förkylningen är borta och jag inte har ångest över mina tre svulldagar under den här helgen. Vågen lär INTE stå på minus nåt kilo imorgon. Nej nej. Bajs.
På tisdag kommer mammi hit!! Äntligen! Jag och sväronet ska preppa i lånelyan åt henne imorgon så att hon känner sig välkommen.
Men nu, tack o gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar