Igår började det klia i halsen, vaknade med en jobbig klump som skavde lixom. Jaja, tänkte jag. Det var ju nästan likadant häromveckan och då blev det minsann inget. Men när man väl är på väg att bli förkyld så känner man det. Och igår kom det krypandes, under dagen. Ni vet att man känner sig eländigare och eländigare och när kvällen kom låg jag apatiskt i soffan och frös som en idiot. Natten har varit rätt så stojig med en orolig Max. När jag väl släpade mig ur sängen kände jag mig som ett utskitet äpple. Helt krockad, kliig i halsen och snorig. Fint!
Såklart har jag massvis med skojigheter bokat den här veckan. Många av dem involverar andra mammor och bebisar, det är bara att avboka. På fredag ska jag till Varberg på konferens med HSB och stanna över natten. Jag ber till alla gudar som kan tänkas existera och som kan tänkas förbarma sig över mig att Max slipper bli dålig och att jag frisknar till innan jag ska åka. Handspriten har åkt fram här hemma igen och jag ska göra allt jag kan för att inte smitta Max. Svårt!! Vår lille plutt har ännu aldrig varit sjuk (om man inte räknar tiden på NÄL) och jag har inte en aning om hur jag ska göra om han blir dålig. De flesta jag känner med barn i samma ålder har redan tagit hand om sina minst 3 gånger om. Nåja, nån gång ska ju bli den första. Men jag vet inte om jag klarar av att åka hemifrån om han är sjuk.
Skit oxå!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar