Jag kan inte fatta att Max redan har blivit ett halvår gammal. Att det är 6 månader sedan vi låg på BB och inte fattade ett skit. Då trodde vi aldrig att vi skulle klara av det här, det tog rätt så lång tid vet jag. All den ångest jag hade efter den jobbiga förlossningen. Hur arg och besviken jag var för att så mycket togs från oss och vår start. Men jag är glad över att jag har varit stark nog för att bearbeta det och ta mig igenom det. Eller jag ska nog säga VI, för vi har varit två om det här. Magnus har varit en fantastisk person att luta sig mot och vårt eviga pratande och ältande över allt som hände har gett resultat.
Nu känns vardagen solig, trots mulet väder. Jag längtar till morgnarna då jag får träffa Max efter en hel natt utan honom (förutom nappvakning och matning dårå). Han skiner upp som en sol och viftar med hela kroppen när han får syn på mig. Precis just i det ögonblicket glömmer jag bort alla bekymmer och oro. Och nu, nu har han börjat prata massor. Det började igår, han ljudar och babblar för sig själv. Det är helt underbart att höra!
Min fina lilla pojke. Som jag älskar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar