Igår kväll fick Max sitt första rejäla magknip sedan vi kom hem från NÄL. Vi (läs Max) har varit lycklig lottade att klara oss från sånt. Visst har han varit orolig och gnällig och skrikig förut. Men aldrig så här. Det var något helt fruktansvärt och jag satt och grät under tiden som jag höll honom. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen för att få någon form av stöd i vad man ska göra. Det finns visst inte så mycket man kan göra. Till slut avtog det och slutligen stoppade det. Det hela började efter gröten vid sju då han skulle somna. Han skrek i omgångar och kunde inte komma till ro under ett par timmar, sen var det konstant i någon timma. Han somnade som en urvriden trasa, helt utmattad.
Vi gav honom gröt idag till lunch istället, för att se om det gör någon skillnad, han har ju inte fått ont av den förr. Det gav en körare som var nästan lika jobbig men bra mycket kortare. Hur ska man göra? När ska han äta sin gröt?
Det är inte helt lätt det här. Att vara förälder. Det finns ingen manual som följer med det där lilla knytet från BB.
Läste idag om en tjej som inte bara fått göra kejsarsnitt utan även varit tvungen att ta bort hela livmodern, OCH fått 7 enheter blod. Då känns det plötsligt som att min egen helvetesresa är lite mildare. Jag fick ju trots allt bara 2 enheter blod OCH behålla min livmoder. Inte för att jag vet om jag någonsin kommer att vilja använda den till att skapa ett barn igen. Men jag har kvar den, trots allt.
Men, för att göra tillvaron så mycket roligare: Det har kommit två nya bebisar till stan! Lille Viggo och lille No name. Jag har redan sytt en body till Viggo och den andra är klar förutom lite knappar som ska i. Den skickas imorgon till den andra lilla pojken. SOM jag längtar tills jag får träffa dem. Svårt att fatta att Max har varit så liten.....
Nu är det natten. Hepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar