De senaste veckorna har jag tänkt mycket, nätterna har blivit rätt så långa när jag har legat i sängen och stirrat i taket medan ångest, oro och tankar snurrat.
När jag tar mig tid till att grubbla, vilket jag gör rätt så ofta, så kommer jag på mig själv med att känna mig skyldig. Skyldig till att skapa andras oro, skyldig till att vara nageln i någon annans öga.
Vad jag har kommit fram till, är att jag aldrig kan ta ansvar för hur någon annan mår. Framför allt om jag inte har gjort något fel. Oro och ångest är något man skapar själv. Herre gud, JAG skapar ju min egen! Jag kan inte ta ansvar för hur någon annan agerar eller känner, det är faktiskt inte mitt problem. Har en människa problem med hur jag agerar, då önskar jag att den personen säger det. På ett uppriktigt och ärligt sätt. Jag hatar att leka katt och råtta med folk. Jag försöker vara ärlig, så långt det går. Jag försöker prata med de som tycks misstförstå mig eller det jag vill åstadkomma. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag. Många gånger ligger ju problemet hos den som inte är villig att lyssna, att höra på vad man har att säga.
Kontentan av mina funderingar: Alla ansvarar för sina egna känslor, tankar och agerande. Man ska inte ta saker personligt om det inte finns anledning till det.
Nu räcker jag fingret åt oro, ångest och grubbel ett tag. Det är inte värt min energi och jag tänker fanimej inte låta andras skit dra ner mig. Må dåligt om ni vill, men ge fan i att sprida det på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar