Just checking in

Hej!

Det var änna längesen! Jag hoppas att alla mår bra, det gör jag. :)

Jaha, vad har hänt här då? Sen i april? Rätt så mycket faktiskt. Fast inget större. Det största vet nu ju redan och det var ju att vi gick och gifte oss, gubben och jag. Något vi pratat om länge men som blev ännu mer självklart när Max föddes. Varför vela med avtal och testamente när vi faktiskt kan göra det absolut enklaste och finaste? Något man kan och kanske bör göra när man älskar varandra och bildar familj. När jag skriver bör menar jag det för att man slipper klydd om något händer. Vårt är vårt och ingen annans lixom.

Nåja. Sommaren är slut. Jo jag säger så för jag har haft en fantastiskt fin och lång ledighet med bara sol sol sol. Har alltid varit av den åsikten att när jobbet drar igång, då är sommaren slut. Men det är nog mest för att mentalt överleva jobbstarten som jag tänker så. :) Vi har fått massvis av besök och oxå åkt iväg och hälsat på hos andra. Underbart!

Max har växt som en galning, nästa vecka ska vi till BVC och se hur mycket. Men jag ser det med blotta ögat, att det är en rejäl bit. Spännande ska det bli att få höra hur mycket! Han pratar massor, på sitt eget språk. Han är så glad och pigg och en riktig buse.

Nu jobbar jag 80%, började i måndags. Det känns skönt att ha gått upp i tjänst en aning. Inte lika hattigt. Får se hur länge det varar. Det är härligt att vara tillbaka med kollegorna, de är så underbara. Roliga som fasen och sköna människor. Kul att ha såna omkring sig varje dag.

Under den här långa bloggfria tiden har jag inte bara haft det bra. Det har varit mycket funderingar och mycket grubbel, det började redan i vintras. Men det känns som att jag kommit ut ur det på andra sidan med vettet i behåll och livet känns roligare igen. En svacka helt enkelt. Jag tackar mina älsklingar som står ut med mig och mina psykbryt, att de orkar älska mig trots allt.

Ikväll är jag ensam, M är iväg med några polare och ser på fotboll på Butler's. Jag är så glad att han tar sig iväg på sina träffar. Bara jag som måste bli bättre på att pallra mig iväg på eget. Men det kommer. Det kommer.

Lille Max verkar ha bestämt sig för att INTE somna i sin egen säng ikväll (igen) så jag ska se om jag inte kan ta och hjälpa honom på nåt vis. Och då menar jag inte att slå honom i skallen med en gummiklubba utan kanske snarare att han får somna i vår säng. Kanske. :)

Vi hörs!