En skåning i Bohuslän: Dä ä vad dä ä

Jojo. Det här går ju bra. Jag är inne på bloggen VARJE dag och tänker att jag ska skriva nåt. Men så blir det stopp. Viktigare saker kommer emellan, som livet till exempel.

Om 9 dagar fyller Max ett år. ETT ÅR!!?? Herregud. Tiden går FÖR fort. Min lille bebis har blivit en stor pojke. En pojke som säger "mamma", "pappa" och "katten".

Det händer rätt mycket nu, som är både roligt, tråkigt och lite jobbigt. Orkar inte dra allt nu, men lite kanske? Det ser ut som att jag kommer att vara hemma med Max längre än planerat, eller i alla fall inte jobba 50% som var tänkt från början under våren. Förskoleplatserna tryter och kommunen hanterar det illa. Så jag blir hemma mer, som det ser ut nu.

Annars är det fullt ös. Jag kämpar på med Viktklubb än, har som sagt satt upp nya mål, det går trögt med tanke på julhelgen och allt skit man stoppar i sig. Men jag har klarat mig från att gå upp, jag har stått still eller gått ner. Känns bra. Firar 16 kg nu. :)

Om dagarna hänger vi med andra mammor och barn, går till öppna förskolan och tar promenader. Tiden rusar iväg så så jag gör allt jag kan för att klamra mig fast i nuet. Svårt men det går! Max är så fantastisk. Han har börjat titta på en med en blick som är helt magisk. Han ser en rakt i ögonen och så ler han, med hela ansiktet och klappar om en. Han är stark och smart. När han sitter och leker ser jag hur han lär sig nytt från gång till gång. Han står och tar ett par steg ibland.

Jag syr en massa. Det är så roligt att skapa saker till älskade ungen. Att göra egna kombinationer och saker som han blir fin i. Nu ska jag strax gå bort till Magnus och krypa upp i hans goa famn, men först ska ni få lite bilder.