Här sitter jag igen då. Med en sprallande bebis i magen och väntar på att bli trött. Det har varit en sjukt jobbig dag med ont i ryggen och strul med magen. Vi var hos Eva barnmorska i morse och hon såg nog att jag var ur fas och hade gråtit en skvätt på vägen dit för hon var väldigt snäll mot mig idag, inte så hårdhänt och klämmig. Vi insåg alla tre när vi var där att nästa besök kanske inte ens blir av, beroende på när Klumpen bestämmer sig för att komma ut. Märklig känsla!
Den här veckan har jag gjort precis det som jag har sagt att jag inte ska göra. Jag låter bli att lyssna på min kropp och stressar upp mig över skitsaker på jobbet. Istället för att fokusera på vad som FAKTISKT är viktigt just nu, Klumpen, så får jag ångest och mår dåligt över allt som hänger över mig. Naturligtvis händer det en massa extra bara för att jag är ensam den här veckan oxå. Men, jag är NOG på banan och imorgon ska jag vara där tidigt för att kunna jobba undan i lugn och ro. Förhoppningsvis blir fredagen ännu lugnare och jag kanske inte måste jobba hel dag. Sen är det bara några timmar på måndag kvar, och sen adios. Känns konstigt, skönt och lite läskigt.
Jag har just ätit ett par mackor och druckit lite varm mjölk i förhoppning om att det ska verka sövande. Känns som om det kunde kvittat just precis nu. Men jag ska ändå prova att krypa ner i sängen igen. Eller kanske gå och läsa lite i min bok.
Oavsett. Tack o hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar