... i förra inlägget. Helt klart. På vägen hem från jobbet ringde jag min syster för att berätta om det hela. Jag kunde inte sluta skratta! Jag fick stanna och hämta andan mellan meningarna och skrattet bara bubblade. Situationen är helt galen och jag kan inte för mitt liv förstå att jag hamnar i nåt sånt här. Men jag har hittat haken som jag väntat på ska dyka upp sen jag började på det annars så braiga och härliga jobbet.....
Tur att fismonstret inte är på jobbet imorgon....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar