Kärlek & långhelg

Ja, jag är nog rätt usel på att blogga just nu. Men, jag har en helt legitim anledning. Jag är upptagen. Med livet. Och just nu känns allt väldigt, väldigt bra.

Det är som en magisk gräns, 3 månader. Som om vi alla tre har nåt en punkt då vi har fattat varandra och oss själva. Kommit tillrätta lixom. Då syftar jag mest på oss och Max, jag och M håller nog fortfarande på att hitta varandra i föräldraskapet. Allt kretsar runt Max och vi står tillbaka. Och jag tror nog att det SKA vara sådär, men inte för alltid. Det kan nog vara lätt att glömma bort hur VI var.

Det syns kanske inte på bilden men Max sitter i sin vagn. Han sov länge hemma och var inte alls trött när vi skulle ut så jag bullade upp med filtar och kuddar så att han kunde sitta. Han verkade gilla det och satt där och såg sig omkring under hela turen på stan. Tålmodig som tusan var han! Älskade barn.

Han är så go och mysig, vår kille. Skrattar och tittar på en med ett leende. Det finns inget som slår hans leende när han får syn på en om morgnarna. Hela han börjar sprattla och le. Det är lycka!

Nu ska jag strax sova, långhelgen börjar lida mot sitt slut. Den har varit och är fantastisk.

Jag hoppas att du har en bra helg och en fin Valborg.