onsdag 7 september 2011

Sockerchock och morr

Blev sjukt sugen på prinsesstårta idag. Hur ofta händer det? Magnus var en hjälte och köpte med sig ett par bitar till oss på väg hem från jobbet. Lycka! Efter en skön tupplur på soffan, god middag och prinsesstårta så hände något. Allt det braiga byttes ut mot en morrig diskussion om saker och ting och jag började naturligtvis lipa. Jag gör visst gärna det nuförtiden. Nu är allt utrett och bra, men jag är fortfarande trött av pratet. Inget allvarligt, vardagliga ting som kommer upp till ytan ibland bara.

Jag är trött och sur över vädret, det blåser och regnar på tvärsen. Att cykla till jobbet är out of the question så jag går. När jag går får jag ont i ryggen och när jag får ont i ryggen blir jag sur. Det börjar röra lite på sig på jobbet nu, sakta men säkert. Har haft en märklig och lite jobbig dialog med en kund som vägrar förstå vad jag vill ha sagt men som ändå vill ha rätt. Det blir inte helt lätt då. Vad gör man när kommunikationen inte kan mötas?

Fick 2 kommentarer på jobbet idag om magen. Den tycks ha växt betänkligt över natten (vilket jag själv reflekterat över lite) och det märktes nog. Det gör mig inte så mycket, det beror kanske på vem kommentarerna kommer ifrån. Men jag känner mig sådär lite "för" rund om magen. Som om jag inte borde vara det riktigt än. Men vem sätter normerna och vem bestämmer hur just jag ska se ut i 21:a veckan? Dessutom går jag ju in i ny vecka på fredag, det är snart. Kanske är det mer ok då? Denna ständiga ångest över att inte vara rätt, se rätt ut eller känna mig rätt. Jag trodde att den skulle försvinna i det här. Men nej. Jag är mer medveten än någonsin och känner mig påpassad. Alla dessa förståsigpåare. Sen tror jag väl knappast att prinsesstårtor, pajer och chokladbollar är någon lämplig diet. Framför allt inte om jag nu gnäller över det runda. Men den där viljan om att låta bli, den är som bortblåst. Jag vet inte vem jag försvarar mig emot riktigt.. för ingen har varit taskig mot mig. Kanske förväntar jag mig saker och att de förväntningarna blir verklighet i mitt huvud?

Nåja. För att toppa den här underbara dagen så började jag hosta järnet när jag skulle sova. Och jag kan inte sluta. Så nu sitter jag här och skriver ner mina sura tankar för er stackare som läser. Dricker honungsvatten och hoppas lindring snart.

Imorgon är en annan dag och jag hoppas att det slutat regna då. Kom hösten, med fina färger och kyla. Men lämna regnet och blåsten någon annanstans.

Hepp!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar