I fredags lämnade jag jobbet med ett konstaterande om ett bokföringsfel som råkat bli på en avdelning. Min plan var att få hjälp av min extremt kunniga kollega som alltid backar upp mig när de behövs. Men när jag vaknade idag och låg och funderade över om jag skulle gå upp eller inte så kom jag på det. Eller jag kände åtminstone hur hjärnan hade bearbetat det hela i ett par dagar, omedvetet. Jag kände att jag var nära en lösning. Så jag åkte till kontoret för att se om jag kunde fixa det på egen hand. Och_det_gjorde_jag! Herre gud, om ni kan ana min glädje och stolthet över min egen förmåga just nu!
Jag känner mig tillfreds, självförtroendet fick en boost och jag tvivlar inte ens på att jag har gjort rätt. DET är nog "a first" på rätt så länge. Det visar ju att jag faktiskt KAN det jag jobbar med. Att jag KAN lösa saker själv. Som en liten seger faktiskt! Problemet är ju bara att jag aldrig får lugn i min hjärna att göra det på vardagarna när det är så stökigt på kontoret. Ännu en anledning till att se över vår placering som vi har just nu.
Återigen, jag tror att jag har gjort rätt och det känns bra. Jag tänker inte ifrågasätta det imorgon utan helt enkelt konstatera att det blev rätt. Om det blev fel så lär det ju ändå visa sig. Så fantastisk är bokföring.
Nu ska jag njuta av den här söndagen. :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar