Äntligen!

Jag tog mig i kragen, efter en ruskigt rörig dag på jobbet, och gick en rejäl promme. Fick dragit med mig Andreas och vi gick och filosoferade i rask takt i över en timma.

Mår genast mycket bättre och hoppas att jag kommer att somna utan grubbel ikväll. Det är mycket tankar som rör i huvudet nu och det gör mig nedslagen. Inget särskilt eller speciellt så, mest mycket allmänt.

Mycket jag funderar över är hur jag saknar min familj och mitt Skåne... mina vänner där. Nåt oerhört. Ni fattas mig.