Yes that's me!
Jag hade en lugn och pratfri morgon, men hos läkaren blev det mycket prat och då hörde jag ju att min röst inte riktigt skulle palla trycket. Dock gick jag till jobbet ändå, jag känner ju mig "frisk". Men rätt snart insåg jag att det inte går att vara tyst där utan det finns alltid något att fråga, prata om eller diskutera. SÅ, jag såg till att beställa skärmarna till vårt rum (äntligen!!) och sen gick jag hem. Ja, jag hann med liiiiite annat oxå... På vägen köpte jag med mig halstabletter, hosttabletter och värkisar.
Nu har jag legat i sängen i 2 timmar, druckit 3 koppar te, läst ut min tidning, surfat på nätet och pratat lite med Magnus. Rastlös som tusan!! Det suger att behöva knipa käft. De som känner mig kanske förstår det.... Det finns ett uttryck; "håller man käften för länge så spricker r*ven". Lite äckligt kanske, men nästan sant. Jag låter det inte gå så långt, jag lovar!
Men ändå, nu måste jag hålla snattran. Så fort jag är igång och pratar får jag störtont i halsen och ner i bröstet, förmodligen av överansträngningen. Och om jag vill kunna jobba imorgon och vara med på styrelsemöte på kvällen så är det bäst att vara tyst. Är jag inte bra imorgon stannar jag kvar hemma och får boka om mötet. Inte mer med det. Kan inte gå igenom och förklara rapporter med noll stämma. Som expediten på Apoteket sa "Det finns inte så många mediciner du kan ta, det bästa du kan göra är att vara tyst, jag vet, det är svårt...".
Fan vad tröttsamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar