Ibland stöter man på människor som kommer in i ens liv med syftet att de ska hjälpa en, stötta en. Man förlitar sig på den och tror sig veta vad stödet ska innebära. Men så kommer det, som en örfil. Vaddå stöd, förståelse eller ens försök till att se till en som enskild individ med egna förutsättningar?
Usch. Jag blev arg och besviken idag. Dessutom har jag svårt att komma ifrån det. Nåja, det här gör mig arg, men jag ska rikta det hela åt ett annat håll. Det ska stärka mig och spä på mitt jävlar anamma. Inte få mig liten och ledsen. För jag är inte det. Jag kan själv.
Så det så!! *räcker trotsigt ut tungan och ber personen att fara åt helvete*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar